♡ Godiz och Egon ♡

Jag kan inte tänka klart när jag sitter här hemma, det är så tyst att det skrämmer mig änna.
Varför ska det vara så tyst, vart är alla ljud som jag hört alldeles nyss.
Min finaste kille, min finaste vän.
Varför skulle detta hända just dig, lämna mig ensam i tystnaden.
Jag gråter utav saknad, jag gråter så jag skakar
Jag önskar du fanns kvar här, som vi andra fortfarande är.
 
Ditt liv fick ett avlsut, lite väl fort tycker vi
Varför just nu, varför just då.
Jag inte var hemma när du tog dina sista ande tag.
Jag borde skämmas, jag lämna dig ensam när du var dålig och svag.
Hur kunde jag, när du var så sårbar.
 
Jag orkar inte mer, det kommer bli fler dagar som denna.
Det är min största rädsla, förlora alla och sitta ensam kvar utav saknaden av er alla
Det kommer jag aldrig att klara, jag vill inte vara med mer.
Två år i rad som jag mister mina älsklingar, underbaraste i mitt liv var ni.
Alltid kärlek och värme, jag var aldrig ensam i världen
men nu känns det som att jag är det.
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kom ihåg mig?
Kommentar:

Trackback