Varför tänker man tillbaka på stunder som man aldrig kommer få tillbaka? Tror att man tänker för mycket ibland bara för att man inser att man har förlorat det som betyder mest för en i ens liv. Man får blicka framåt ock tänka att man får vara glad att man fått känna lycka och riktig kärlek i livet, det är inte alla som får. Jag önskar att tiden stanna upp juat då och alltid var så bra som det var men det är bara sånt man kan önska och inte få igen när man redan har sumpat chansen man då hade för längesen.

Det är jobbigt med drömmar, när man drömmer om hur allt var, hur allt kunde bli men sen när man vaknar upp och inser allt var bara en dröm.

 

Jag saknar min skyddsängel extremt mycket! Hade gärna velat ha dig kvar i mitt liv och prata med dig som förr. Du är den jag kan prata med om allt och litar på till 100%. Men livet går vidare och man får försöka förstå att det inte kan vara som förr, blicka framåt och hoppas livet blir bättre och lättare med tiden.