Hejsvejs denna sena kväll! Min energi är nästan slut, blev inget bra avslut i Februari månad för min del. Min finaste kille Egon lämnade denna jord och flyttade till himmlen där Bästisen Godiz redan finns sen förra året.

Kan inte riktigt förstå att han är borta, det är så tomt och tyst här hemma nu. Jagär så jävla ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen längre. Det gör så ont i hjärtat att bara tänka på honom, jag gråter när jag tänker på honom och saknar honom extremt mycket. Livet är så jävla orättvist! 

 

*Det är Lördag eftermiddag, klockan är strax efter halv 3 och jag öppnar dörren till lägenheten och ropar -Hallå, jag är hemma!. som jag alltid gör, sen går jag fram till Egons bur för att hälsa och ser att han ligger på sidan som han aldrig gjort innan. Känner på honom och inser att han har gått bort och jag var inte hemma när det hände. Jag ringer pappa och gråter, berättar vad det är och han kommer på direkt. ringer mamma och får knappt fram ett ord mer att han har gått bort.

Pappa hämtar mig och vi tar med Egon för att begrava honom där bästisen ligger. Berättar för mammi och pappa hur han ser ut och vi kom fram till att han troligen dog  utav en hjärtattack som är vanligt hos kaniner och han skulle blivit 7 år detta år. 

Jag kan inte riktigt tänka klart, allt hände så fort att jag var chockad, ledsen, fick ingen ro i kroppen för att jag skaka så mycket. Ville inte att det skulle vara sant! Min finaste kille jag har finns inte längre kvar. :(

Hade sovit dåligt natten innan för han var inte riktigt sig själv på Fredagen nämligen och så sker detta när man minst anar det. Har så dåligt samvete och kommer alltid ha det för att jag inte var hemma när han tog sina sista andetag. :'(