Ångest och på väg in i en depp period, hatar att jag lacka ur pga av en skit sak rent ut sagt. Hatar mig själv efter det, att jag kunde bli så arg på dig gör mig så ledsen!

Känns som om att jag nu har förlorat dig som vän, den underbara vänskapen vi har efter allt vi gått igenom. Kan inte fatta att du vart kvar och brytt dig så om mig fast jag är en stor idiot mot dig. Hur har du orkat med allting egentligen och varför fanns du kvar efter allt?

Känner mig ensam och gråtfärdig efter denna hemska helg som jag trodde skulle blivit sjuktbra och rolig när man skulle umgås med underbara vänner, inkl dig. Men jag hade fel, det mesta är mitt fel fan, att jag fick ett spel på dig och förstörde dig. Det jobbigaste är att jag inte heller minns allting, minns inte mycket utav vad jag sa eller vad jag gjorde mot dig, därför har jag ångest och mår skit. Jag hoppas att detta inte förstörde dig totalt och att vi ännu kommer att vara vänner, fast kanske inte lika nära som innan.

Önskar ibland att jag inte fanns i detta samhälle, livet hade kanske varit lättare för båda två om vi aldrig träffas och lärt känna varande så bra som vi faktiskt har gjort. Du kommer alltid finnas i mina tankar och mitt hjärta kommer slå för dig. Tiderna med dig som lyfte upp mig och när jag verkligen var lycklig, tackar jag dig för och allt du gjort för mig.